Vådan av att vara Skrake

Vådan av att vara Skrake tar avstamp 1952 - ett märkesår i Finlands historia - det var olympiad i Helsingfors, Coca-cola lanserades i landet och Miss Finland blev även Miss Universum. Den unge Werner Skrake, som tillbringat ett läsår i USA får äran att köra en av Coca-cola bilarna på lanseringsdagen, men skaffar sig och sin familj evig vanära genom att köra av vägen och krossa hela sin last, något som återges på bild såväl i Hufvudstadsbladet som Helsingin Sanomat. Werners son Wiktor Juri Ansgar, döpt efter kosmonauten Gagarin, får decennier senare fortfarande kommentarer om händelsen. Berättelsen om släkten Skrake sträcker sig både framåt och bakåt i tiden. Från inbördeskrigets Österbotten till de sista kapitlen där vi får följa Wiktors väg från förort till centrum i nutidens Helsingfors. Och jakten på de stora silverfärgade havsöringarna i skärgården utanför Råberga där Werner och Wiktor bor blir en bild för det undflyende mysteriet i livet.

Romanen utkom första gången år 2000 och nominerades både till Finlandiapriset och Nordiska rådets litteraturpris.

Författarens kommentar till ljudboken

Vådan av att vara Skrake När vi inledde produktionen av denna ljudbok hösten 2021 gick diskussionen om representation, ordval och konstens frihet het i Finland.

Boken utkom första gången år 2000 och utspelar sig i ett tidsspann från tidigt 1890-tal till utgivningspunkten. I den ursprungliga boken förekommer n-ordet för svarta eller bruna människor fyra gånger i olika varianter och z-ordet för romer en gång. Efter noggrant övervägande beslöt vi oss för att hålla kvar n-orden och stryka z-ordet i ljudboken med följande argument: Varje ställe där n-ordet används är kontextualiserat, d.v.s. betraktaren är antingen Bruno Skrake (en man född på 1890-talet, och som på grund av epok och egen bakgrund med största säkerhet talade just så), eller Jeff Mulcahy, en vit man uppvuxen i de amerikanska sydstaterna under 1900-talets första hälft, eller så är ordet taget direkt ur en annons ur ett Hufvudstadsbladet-nummer från 1890-talet. Däremot har vi ändrat "z-tenoren Virta" till "stjärntenoren Virta" för på det stället är det berättaren som talar, uttrycket "z-tenoren" i originalutgåvan var inte kontextualiserat. Jag, författaren, anser att all strävan efter att retuschera och därmed förtiga historien är farlig. Om vi inte längre får visa hur oreflekterat förfärliga attityderna en gång var, då kan vi inte till fullo förstå och uppskatta vägen vi vandrar mot mindre rasism och mindre misogyni och könsförtryck, för att ta bara två exempel.

Jag är beredd att ta emot den eventuella kritiken för att "Vådan av att vara Skrake" skildrar en förgången och öppet rasistisk tid ärligt och osminkat. Var jag står privat vet förhoppningsvis de som följt min författarbana tillräckligt noggrant.Om de möjliga förbättringarna i människors villkor är tillräckligt uppenbara och stora accepterar jag vissa inskränkningar i den konstnärliga friheten för att uppnå sagda förbättringar - för det är INTE en gudagiven mänsklig rättighet att få säga vad som helst om det sårar andra människor i deras innersta. Men att försköna och förneka hur människans värld sett ut, och fortfarande ser ut på många håll, är inte den väg vi ska gå.Balansgången fortsätter i hopp om en mer jämlik framtid som vågar se historien i vitögat.

Kjell Westö, Helsingfors december 2021