Nancy

Tur att jag har dig! Så säger mamma till Nancy den grå novembermorgon då pappa bärs bort på den våta granrisgången. Och armen kring skuldrorna blir ett kärleksok. För inte kan väl Nancy lämna mamma nu? Flyttningen och friheten får vänta så länge. Så slutar Mosippan, andra boken i berättelsen om TåPellefamiljen, den som inleddes med Glasfåglarna. Nu har Elsie Johansson kommit fram till den tredje och avslutande delen i sin trilogi.

Nancy utspelar sig från 1941 och några år framåt. Vi får följa Nancys och mamma Fridas kamp för värdighet och överlevnad, till att börja med i den välbekanta miljön nedanför åsen i Lunda tills den dagen kommer då stugnyckeln hängs på en spik för sista gången och det är dags för flytten till Uppsala. Tillsammans skapar de en ny tillvaro i en liten lägenhet med dass på gården och grannar att dricka kaffe med. Både Nancy och hennes mamma flyger på sätt och vis ur boet och skapar sig en friare existens. De är fortfarande en orubblig enhet och pappa Viktors död har svetsat dem ännu mer samman, men nu kommer också omvärlden tydligare in i deras liv. Tyngden från kärleksoket lättar ytterligare då mamman inleder en ny relation med Birger, något Nancy åser med mycket kluvna känslor men så sakteliga accepterar. När mamman beslutar sig för att flytta till Birger får Nancy för första gången leva helt ensam. Men nu har hon ju vänner i sitt liv, framförallt har hon bästisen Solan med sin snåriga bakgrund. Med kärleken är det dock värre och när den så plötsligt flammar upp kan man nog inte föreställa sig ett känsligare scenario. Brådstörtat bryter Nancy upp igen och far till Solan i Stockholm, för att där möta krigsslutet på Kungsgatan, och för att äntligen se sina möjligheter utkristalliseras.

Det här är en utvecklingsroman av det ovanliga slaget. Här berättas rakt och osentimentalt, tankar och drömmar varvas med mustiga arbetslivsskildringar och möten med människor. Elsie Johansson skildrar Nancys mognad till självständig ung kvinna och hennes starka men inte okomplicerade kärlek till mamman med en sådan närvaro att man som läsare känner sig involverad i ett engagerande samtal. Genom hela skildringen vibrerar kärleken med sin ofattbara mångsidighet. Det är en storartad avslutning på en enastående trilogi!